Förenklingar

Det finns idag ett fåtal riktigt bra källor till kunskap om hur glasyrer fungerar och hur vi kan skapa glasyrer som uppfyller alla krav på hållbarhet och säkerhet, samtidigt som det ger ett enormt utrymme för kreativitet och konstnärlighet. De leder oss mot ett riktigt fint och gediget hantverkskunnande.

Sen finns det enorma mängder av förenklingar. Människor (ofta med stora Instagramkonton) som säljer pdf’er med ”LÖSNINGEN” på alla dina problem med glasyrer. Som beskriver hur du kan använda glasyrer enligt ett ”system” som skapar häftiga effekter. Ofta baserat på beskrivningar av glasyrer som inte har någon som helst förankring i hur glasyrer fungerar. Några exempel:

”Fluxes” – beskrivs som glasyrer som får andra glasyrer att rinna mer eller mindre okontrollerat. Tar sitt namn från det faktum att glasyrer innehåller flussämnen (fluxes på engelska) men det har ingenting med hur de här glasyrerna funkar eftersom flussämnen inte fungerar så som det antyds. Det är istället fråga om glasyrer med mycket högt borinnehåll som sänker smältpunkten och ofta med ganska mycket titandioxid/rutil i för att förstärka fasseparerande egenskaper. De är gjorda för att ha en väldigt låg smältpunkt och det är också därför de rinner – läs: blir överbrända. Inget hokus-pokus alls, och med en felaktig beskrivning.

”Runners” – beskrivs på liknande sätt som ”fluxes” eftersom deras primära uppgift är att rinna eller hjälpa andra glasyrer att rinna. Återigen så handlar det om glasyrer med (för) låg smältpunkt så att de rinner. Observera att både fluxes och runners ofta kommer med förbehållet att de inte ska appliceras på den nedre tredjedelen av föremålet för att de inte ska rinna av föremålet under bränningen.

”Floaters” – liknar runners och fluxes men har tydliga fasseparerande egenskaper. Här hittar vi glasyrer som floating blues, varianter av chun-glasyrer och andra fasseparerande glasyrer.

”Stabilizers” – har som uppgift att stoppa rinnet från de ovanstående glasyrerna. Men glasyrer som klarar det finns av många olika slag, men de har oftast en sak gemensamt – de har ett relativt högt lerinnehåll. Det höjer smältpunkten i glasyren och gör att de alltså ligger stilla vid samma temperaturer som glasyrerna ovan rinner. Eller så är det glasyrer som är gjorda för ett högre värmearbete och således blir underbrända vid de temperaturer där de används.

”Effektglasyrer” – här klumpar man gärna ihop helt olika typer av glasyrer med oerhört varierande kemi och förutsättning. Det kan vara kraterglasyrer, kristallglasyrer, shinos, lusters, gloops, och mycket annat. Verkligheten är att det är glasyrer som kräver helt olika saker och har stora variationer i sin kemiska sammansättning. Glasyrer som kräver att man förstår hur de kan och ibland inte bör användas.

Gemensamt för alla de här förenklande uttrycken, tillsammans med missförstånd kring begrepp som sintring och vitrifikation mm, är att det ger användarna av glasyrer och instruktioner känslan av att behärska något som de inte alls förstår. Och det säljer pdf’er och enstaka glasyrrecept! För människor i allmänhet vill ha snabba lösningar på sina problem.

Problemet med förenklingarna är att de som gör dem utgår ifrån antingen sin egen process som har sina naturliga begränsningar – val av lera, val av glasyrer, val av värmearbete osv – eller av en förenklad syn på vad folk vill ha/behöver. Oroande ofta saknar/struntar de också i kunskaper om vad som gör glasyrer stabila, hållbara och säkra att använda på bruksgods. Det viktiga är att det ser häftigt ut och ger sken av att vara enkelt och inte kräver någon större ansträngning av mottagaren. När det inte fungerar som utlovat så saknas också ofta också all form av support.

AI

Och så har vi AI… Missförstå mig rätt, jag tror att AI har många fantastiska möjligheter och applikationer. I rätt miljö och med AI som är tränad på rätt saker. Gratisappar för generell AI som tränas på hela internet – not so much!

Just nu ser vi den första eller möjligen andra vågen av AI-genererade böcker om keramik, glasyrkunskap och glasyrrecept landa hos stora bokdistributörer. Det jag har sett hittills är nästan skrämmande. I bästa fall kommer recepten att vara mer eller mindre stulna från befintlig litteratur, i sämsta fall rena rama påhitten. Och den som saknar kunskap om hur bra glasyrer fungerar och är uppbyggda kommer vara ett lätt byte här.

Tyvärr är ju kvaliteten på glasyrböcker oerhört skiftande redan – vissa är mycket bra och ger läsaren stor förståelse för hur det fungerar, andra har rimligt bra recept (men man bör ju själv göra en sanity-test på alla recept man använder), och ytterligare andra är riktigt dåliga både kunskapsmässigt och vad gäller recepten. Hur avgör man vad som är vad då? Jo, genom att själv ha den nödvändiga kunskapen att göra en rimlig analys av det man läser.

Men hur ser jag vad som är AI-genererat då? Ibland syns det tydligt och ibland inte alls. Böcker utan författarnamn eller namn som låter påhittade är en ledtråd, men det står ju alltid en en person bakom AI-genereringen och de stoltserar oftast gärna med sina namn. Om författaren skrivit mängder med böcker inom en lång rad ämnesområden hade jag också blivit misstänksam. Men man kan ju gärna googla författaren och se om hen finns. Flashiga AI-genererade bilder är ju en sak som är avslöjande så klart, att inte vilja uppge sina källor en annan. Får man en chans att läsa ett utdrag så ser man ganska omgående hur generella uttalanden staplas med floskler som låter bra. Priset är kanske det mest avslöjande. Människor med stora kunskaper har lagt ner mycket tid på att lära sig det de kan och skriva sina böcker. Då kostar inte lösningen på alla dina problem 151,25 på Amazon. Lika lite som lösningen på dina problem är en 20-sidig pdf för 500 spänn eller ett färdigt recept för en hundring.

Det är svårt nog att ta betalt för riktig kunskap ändå och många duktiga författare delar därför upp sitt kunnande i flera volymer. Eller gör som jag gjorde med min bok – tar lite för lite betalt för en tvåkilosklump som borde kosta det dubbla! Men AI-genererade böcker är ALDRIG tjocka – det kostar för mycket att trycka och distribuera.

Hur jag tänker

Jag är väl lite ”kärringen mot strömmen” här som vanligt. Både mina kurser och min bok utgår ifrån att alla kan lära sig det här med åtminstone grundläggande glasyrkunskaper och jag förutsätter att mina kursdeltagare och läsare är beredda att göra en ansträngning för att tillgodogöra sig kunskaperna och göra dem till sina egna. MEN, det är faktiskt inte särskilt svårt, mest en massa att hålla reda på. Vi har bra hjälpmedel till vårt förfogande som vi kan använda på ett bra sätt när vi förstått hur de fungerar. Att använda kalkylatorer och annat utan att förstå hur är helt meningslöst.

Idag har vi mycket stora begränsningar i vad som labbtestas i fråga om sk ”matsäkerhet” (i princip bara om glasyren kan läcka bly eller kadmium) och närmast obefintlig koll på vad som faktiskt krävs i övrigt av keramik som sätts ut på marknaden. Men det kommer inom kort att presenteras en mycket längre lista över vad keramiska glasyrer inte får läcka till livsmedel, en lista som är resultatet av många års utredningsarbete inom EU med avseende på så kallade kontaktmaterial. Kanske kommer det leda till ökade krav på labbtester eller att vi har dokumenterade kunskaper inom området. Det är det arbetet som också lett fram till de tillsynsregler som gäller för keramiker sedan ett par år tillbaka. Tillsynsreglerna innebär i korthet att varje keramiker ska ha sådana kunskaper och sådan koll på sina arbetsprocesser att de kan svara för att deras keramik uppfyller kraven på kontaktmaterial och spårbarhet av de material som används.

Kunskaper trumfar tur alla dagar i veckan. Fördelarna är nämligen så himla många med det. Det uppenbara är ju att det blir enklare att skapa exakt de glasyrer en vill ha och ha en säkerhet i sina arbetsprocesser som ger lyckade resultat varje gång. Inga ugnskatastrofer och med stora möjligheter att felsöka det som ända inte blev riktigt som en tänkt.

Med kunskaper kan en keramiker också dels sålla bort alla dåliga AI-genererade källor, dels vara källkritisk mot alla andra böcker och recept och kunna välja ut de som faktiskt är riktigt bra, dels kunna vara trygg i att de glasyrer du skapar och använder blir så hållbara och säkra som bara är möjligt. Du kan också vara säker på att du förhåller dig på ett bra sätt till den lagstiftning som gäller alla keramiker som säljer keramik och att du skulle klara en tillsyn av din verksamhet. Inte illa om du frågar mig!